Ordet självkänsla är modernt och ibland verkar det som en magisk enhet för att förstå allt som händer med oss. Det är som om alla problem kan förklaras med en standardfras: brist på självkänsla. Det finns en slags epidemi som kan summeras och säger att det är mödosamt att tycka om oss själva. Kanske händer det för en klar anledning: om du inte älskar dig själv beror det på att du inte känner dig själv.
Nyckeln är i den inre röst som kommenterar alla våra handlingar, känslor och tankar. Det är denna röst som domar, godkänner eller åtalar oss. Ibland glömmer vi att denna inre röst byggdes av oss själva och att vi därför kan ändra sin riktning när den inte är konstruktiv.
Vi lär oss att se oss själva genom andras ögon. Om våra föräldrar såg oss som inkompetenta människor, införlivar vi därför denna klassificering och dess synonymer till den röst som talar till oss och dömer oss inifrån. Om våra lärare tyckte att nästan alla var smartare än vi är, kommer det också att uppstå i vår inre dialog och så vidare.
Problemet är att vi glömmer någonting som går utöver någon röst: som opined och fortsätter att kommentera oss vet inte sanningen. Vad de uttrycker och uttrycker om vad vi förmodligen har mycket mer att göra med sig än med oss. Vi tar alla våra privata glasögon och alla tror att vad de ser är vad som verkligen händer.
Om du inte älskar dig själv, känner igen det.
Brist på självkärlek uttrycker inte sig själv som en känsla av förlust eller inkompetens i olika vardagssituationer. Ibland tror vi att om någon uttrycker sig med cynicism och gör sin närvaro känd med stor kraft, beror det på att han har ett mycket högt självkänsla. Men totalt sett är det inte så.
Frånvaron av självkänsla manifesterar sig som rädsla eller rädsla för att riskera. Du vill stanna inom gränserna för den kända, för djupt ner du tror att du kanske inte lever upp till kraven på något nytt. Denna rädsla sträcker sig till dina ord och dina tankar. Du känner inte kan uttrycka det som verkligen är inne i dig eftersom du är rädd för andras reaktioner. Samtidigt diskvalificerar hans inre röst honom: "Det är absurt," säger du till dig själv. Och håll käften.
Men brist på självkärlek uttrycks också på andra sätt. Till exempel när du blir servil innan någon myndighetsfigur eller i en situation där du vill bli ökänd. Du bryr dig mycket om vad din chef tycker, din lärare eller experten.
Så försök att justera vad du säger och gör för att behaga den personen eller gruppen. Ibland behöver du också desperat andra att känna dig. Så du skriker och börjar annonsera, alltid beroende av andra för att få något.Endast en som känner sig själv är älskad
Det är en uppenbar fråga som inte alla frågar: känner jag mig själv?
Och det beror på att självkännedom inte bara vet att du gillar grön mer och hatar äpplen eller att du vill bli skild och att du älskar fotboll. Ämnet går långt bortom smak och preferenser. Det är självklart väldigt viktigt att veta vad du tycker om att njuta av, hur du gillar att klä sig, vilka möten du gillar att gå, etc. Det är där allt börjar.
Det kan tyckas överdrivet, men i själva verket finns det många som inte ens vet om de verkligen gillar vad de äter . De följer en diet eller de tänker inte på det och har ännu inte upptäckt orsaken. Samma sak händer med dessa små vardagliga aspekter som kläder, transportmedel du använder etc.Men förutom att lära känna igen vad vi tycker om och inte tycker om, borde vi fråga oss själva om vår egen uppfattning om oss själva. Hur känner du dig om din egen kropp och varför? Hur tar du hand om din kropp? Vad tycker du om hur du relaterar till andra? Vet du vad din reaktion kommer att vara i olika situationer och varför?
Kanske i slutändan upptäcker du en sanning du har valt att ignorera: du bedömer dig själv när det gäller hur andra ser dig och inte från riktigt rimliga parametrar.Andras blick förekommer i denna inre röst som ständigt får dig att tänka negativt om dig själv. Vilket är bättre, en kyckling eller en anka? The Ankan, ankorna kommer att säga. Kycklingarna kommer att berätta för kycklingarna. Detta är poängen. Ankan måste lära sig vara en anka och få ut det mesta av sitt tillstånd. Kycklingen borde göra detsamma. Och båda bör ignorera rävens åsikt, som bara vet hur man ser dem som en möjlig middag.