Jag kör inte regeln ... Jag gjorde också min balansräkning i balansräkningen. En kvasautomatisk händelse, programmerad av sinnet som började göra summor, subtraheringar, multiplikationer och uppdelningar självständigt. Jag tror att det var i år som jag sa: "I år kommer mitt liv att förändras!".
Jag förstod under de följande månaderna vad denna tankegång betyder ... Förändringarna kom inbjudna eller inte, omvandla allt runt mig.
Kanske var det samma år som jag sa att vara i stormens öga ... Det lilla plats där efter att ha passerat turbulensen av den initiala tyfon och se allt som händer genom luften, ser vi med tydlighet den grå och laddas runt moln, himlen blå på toppen av tratten, ser så långt bort och folket där i slutet av konen, tätt, pressad, rädd för stormen som ännu inte är över.
I stormens öga är där vi ser våra möbler och skydd går genom luften, faller isär i bitar, delar av dessa bitar som slår och skadar människor vi älskar medan vi tittar hjälplöst händelseförloppet utanför vår kontroll.
Det är rätt där i mitten av det hela, medan vi håller fast fast vid något som ger oss en balans, vi känner som att hitta en hemlig passage genom vilken kan passera oskadda och låtsas att inte i vårt liv har allt gått så här, så snabbt.
Och efter stormen, säger det gamla, kommer den lugna
När allt buller och brutna, himlen återvänder till blå, medan vi sitter i öknen att horisonten uppbyggd kring oss och sevärdheter söker krafter och norr för att starta om. Röran är en sådan sak har så mycket bruten och förlorade mot avlägsna plats, så många personer skadades och hjälpa vård ... Det finns så många människor som försöker överleva skador medan allt hände ...
Men stormen upphört, måste börja om. Vi behöver ett nytt skydd. Vi behöver nya möbler. Vi måste ta hand om våra egna skador, eftersom solidaritet efter en sådan storm är viktig, men inte lika viktig som att vara stark och helad nog för att kunna hjälpa andra.
Efter en sådan storm, när du ser någon skadad av ett vrak av en möbel eller vägg som var vår, kommer skulden. Man måste också hantera inre sår, förstå att stormar är aktuella, och ingenting händer utan syfte.
Jag överlevde och började igen.
Stormen var över, jag undid den skrämmande konen, jag kunde inte längre se mig själv i orkanens öga. Jag började på nytt, byggde om varje tegel av mitt liv och uppförde nya väggar för att skydda min själ. Ta hand om de yttre såren, av de inre, observera med ånger andra sårade människor och behandla närmaste, av vilka han ansåg ansvaret att inte ha erbjudit ett säkrare skydd.
Nu här, titta på denna matte att mitt sinne har gjort envis, känner jag en enorm trötthet. Jag känner mig yr, kanske för att jag spenderade för mycket tid kring orkanen. Jag känner smärta i hela kroppen och otaliga gånger jag förlorat modet att börja om från början ... men det var var och en för sig, att bygga upp sina liv, och om jag ville ha en, kunde inte agera annorlunda.
Jag sparade trötthet i något hörn och yr och andfådd, jag gick och arbetar på vacklande steg i en långsammare takt än min vanliga kapacitet, testa alla mina gränser att berätta här i slutet av handlingen i boken så intensiv , som jag överlevde.
Det slutliga saldot var detta. överlevde. Orkanen, såren, prövningarna, de självtillförda såren.... överlevde.
Det är inte längre en storm och det gör en vacker sol i en turkosblå himmel ...
Även om jag fortfarande känner yrsel och svaghet sitter jag mitt i återuppbyggnaden av mitt skydd och jag känner mig stolt, för att jag överlevde. Jag fick muskler, fysisk uthållighet, det finns smärtor som jag inte ens känner längre. Jag är inte redo för en ny orkan, men ingen står inför en och lever utan att lära sig värdefulla lärdomar av överlevnad ...
För att jag bor i livet säger jag att livet varje dag är ett kapitel i en tomt som vi skriver och ibland, i en storm blir det i tid, testar sig själv, lever faktiskt ... Och jag som inte reglerar regeln säger jag farväl till denna mycket rikare bok, och tar hand om såren när jag går mot en helt ny bok, full av sidor i vit,
av penna i handen, som önskar skriva in den om våren som bosatte sig i den genomtänkade jorden, efter att stormen gick.