Det är dåligt som en demon när vi äntligen vill prata och när tvivel ackumuleras; när vi vill lägga in ord som vi behöver, längtar efter eller begär, våra mest dumma lustar, och det finns ingen omkring. Vi kallar någon eftersom varken soffan eller filten eller glassen, för kallt, tjänar som livräddare. Vi försöker alla dessa alternativ, men de tar inte bort några av våra frågor.Då tittar vi på listan över kontakter på vår telefon och funderar på vem du ska ringa, vem du ska ta ut. Som namnen visas kommer svar också att visas. I de flesta fall kan vi gissa vad dessa människor kommer att säga, i andra kommer snart att veta att vi inte träffas, kommer de inte att ha tid att dela en varm kopp kaffe eller kommer att lyssna på oss när vi sätter kläderna på tvättlina.
Prata med dig att lyssna på mig
Jag pratar med dig för att ge mig värme, så du förstår att jag har en dålig tid.
Att låta dig veta att jag är väldigt arg, ett ackumulerat mod som får mig att gråta i hemlighet och krympa mellan löv i solen. Jag behöver inte att du berätta för dig att du varnade mig, jag vet redan att du, "så smart" som du är, aldrig skulle ha kommit in i den här situationen.Men du har inte min rädsla, mina demoner, mina illusioner och mina krav, personliga och oöverförbara, som gör dig till chef för mitt liv. Det här är jag, men ibland förnekar jag och vill kasta allt ut genom fönstret. Tror inte att jag är "dum",
även om jag har en vild natur, betyder det inte att jag spelar med de viktiga sakerna, med dem är jag en seriös person. Jag skulle aldrig ha gjort det om jag inte trodde att det var det bästa för mitt syfte, till och med slutade i mina tårares absurditet.Jag behöver inte du ge mig en earful,redan har en högtalare själv cricket dessa tider kan inte vara tyst, inte
skicka den till den värsta tortyren. Han ropar mer än min förmåga att ignorera honom. Insisterande, hårt huvud, obevekligt, som om man uppfattar det som min. Skratta inte, för det är inte roligt. Om du tror att du tar bort vikten av ämnet, är du fel: det enda du gör är att jag känner mig mer obetydlig när jag redan känner mig liten."Empati är förmågan att vara närvarande utan åsikt."
-Marshall Rosenberg- Jag bryr mig inte vad du gör Jag vill inte veta vad du skulle göra i mitt ställe,
detta inte är ett konklaven att hitta lösningar.
Åtminstone inte innan jag känner att jag är säker på att du förstår mig, att du har satt dig i mitt ställe och under min omständighet och är villig att uthärda svårigheten som de ålägger. Då kan du kanske hjälpa mig att utvärdera alternativen, men inte återvända till deras plats.Tänk inte att jag ger dig någon anledning eftersom jag tidigare gjorde ett misstag.Det gör inte dina kriterier mer värdefulla än mina, glöm inte att jag inte har övergivit möjligheten att anta vad som hände, eller vad som händer. De är självständiga beslut och ja, kanske kommer du att vara medveten om hur jag kommer att gå fel igen, men ... av en slump är jag inte med dig?
Håll mig. Det verkar jag måste berätta allt för dig. Förlåt mig, det här är bara en produkt av min sinnesstämning. Men du kan krama mig på samma sätt, nu kommer det lugna mig, ganska. Även jag lämnar, eftersom all min vikt är en börda, att du går tillbaka till din plats och berättar för mig vad som oroar dig, vad du skulle döda eller om du är hungrig. Slutligen har jag sparat lite glass, okej?