Mästarens och slavens dialektik är namnet på en teoretisk konstruktion av Friedrich Hegel, betraktad som en av de viktigaste elementen i hans filosofi som senare påverkade många filosofer. Det blev inte bara grunden för den materialistiska dialektiken som Karl Marx utvecklade, men hade också ett starkt inflytande på psykoanalysen.För Hegel kondenseras den mänskliga verkligheten i vad vi kallar Universal History. I sin tur var vad som var märkt denna historia det ojämlika förhållandet mellan människor. Mellan tyrannerna och förtryckt. På detta sätt är den historiska dialektiken dialektiken för mästaren och slaven. Vad som har flyttat historien är denna motsägelse mellan en och en, som skapade en ojämlikhet i människans självmedvetenhet. "Folk är den del av staten som inte vet vad de vill ha."
- Friedrich Hegel - Låt oss komma ihåg att för Hegel är dialektiken en form av avdrag, där två avhandlingar står emot, vilket i sin tur leder till nya begrepp som övervinnar denna motsägelse. Således finns en avhandling som föreslår vissa argument. Det åtföljs av en motsats, som avslöjar de problem eller motsägelser som finns i den första avhandlingen. Från denna dynamik mellan avhandling och motsats till avhandling kommer syntesen, som slutar vara en lösning eller ett nytt perspektiv på ämnet.
Mästarens och slavens önskan och dialektik
I dialektiken hos mästaren och slaven av Hegel spelar lust en mycket viktig roll. Denna filosof visar att djur har en önskan som är nöjd med ett omedelbart mål. Djuren är inte medveten om vad den vill ha. I människan är tvärtom sakerna väldigt olika.
För Hegel är historien historia av sociala relationer. Denna historia börjar när det finns två mänskliga önskningar konfronterade. Vad människan vill ha är att önska av en annan människa. Med andra ord erkännas av den andra. Så, människans önskan är i grunden en önskan om erkännande.Människan vill att andra ska ge honom / henne ett utmärkt värde. Det är ett eget värde som skiljer varje enskild person från de andra. Det här definierar det mänskliga tillståndet. Därför är enligt Hegel den mest karakteristiska för människan att ålägga sig inför andra.
Det är bara när den andra personen känner igen honom som en självständig person som självmedvetande skapas. I sin tur skapar självmedvetenhet bland dem en dödlig kamp.
Historia enligt HegelperspektivetBaserat på dessa begrepp, som vi förklarar på ett mycket ytligt sätt, konstruerar Hegel dialektiken av befälhavaren och slaven. Det består av
som föreslår att, från historiens första ögonblick, bildas två figurer: mästaren och slaven. Den första lägger sig på den andra. Hur detta händer är genom förnekelse, det vill säga, inte erkänna din önskan. Han övermanar honom genom att upphäva honom. Den dominerade måste avstå från sin önskan om erkännande, i grund och botten på grund av rädslan för att dö.
På detta sätt uppstår en form av medvetenhet i den dominerade. Denna medvetenhet är den som erkänner den andra som en mästare och känner igen sig som sin slav. Därför kan han inte forma självmedvetenhet som sådan, men antar sig från en logik där mästarens blick regerar. Detta är kärnan i mästarens och slavens dialektik. Allt detta har viktiga återverkningar på produktionen. I det kommer du inte i kontakt med råmaterialet eller den "sak" som slaven förvandlar till sitt arbete. Slaven kommer i sin tur att komma i kontakt med detta råmaterial endast för att förvandla det, men det är inte det egna, det är inte heller för konsumtion. Det är som den arbetare som producerar tegelstenar men inte äger ett hus.
Herrar och slavar
Således, som Hegel föreslår är att dialektiken i historia är dialektiken för mästaren och slaven. Sedan historiens början finns dominatorer och domineras. En erkänd enhet, du och en enhet som känner igen dig, slaven . Denna slav upphör att vara en självständig enhet och blir en "sak" för befälhavaren.
På grund av denna regel, skrämmer du slaven och tvingar honom att arbeta för honom. Det här arbetet är inte en process som "skapar" slaven utan en pålägg som förvandlar den till ett enkelt arbetsobjekt. Men
du hamnar beroende på slaven för din egen överlevnad. Och det finns alltid ett ögonblick där rollerna är omvända, eftersom slaven blir oumbärlig för mästaren, men han är inte oumbärlig för slaven. Mästarens och slavens dialektik är ett begrepp som markerade före och efter i filosofins historia.