Jag växte upp. Nej, nej, jag talar inte om årtalet. Jag blev en jätte. Livet sa till mig, som jag sa till dig också: "gå och gör det". Det gjorde jag Och det gjorde jag.
Gone for life. Jag visade att jag inte är rädd för att komma in, att hon kan ge mig något bevis, jag blöder och jag gör.
Jag visste inte att jag skulle få så mycket, inte heller skulle jag blöda så här ...
Jag klagar inte, nej ... Det är bara ... Jag känner en smärta i ryggen ibland. Känner du det också? Jag känner hjärtat brinna, det verkar som att det kommer att sluta när som helst. Men den jävla skissen i att slå utan att stoppa och på morgonen vaknar full av mörka cirklar, med baksmälla ansikte, vem som vaknade hela natten. Men jag är en jätte. Jag berättade honom (mitt hjärta) det jätte hjärtat, det jätte hjärtat är. Trött, plocka upp, men gå. Jag är en jätte.
Jag fick inte överlevnadskit i slaget med livet, så jag växte upp.
Men nu passar jag inte nästan någonstans och nästan alla är förvånad över min storlek. Bär inte pinnar. Ingen slips. Jag sitter inte på trottoaren med min hand utsträckt till den lilla leksaken. Jag är inte stolt eller självisk
men jag har lärt mig att växa för livet och nu är jag en jätte. Det verkar som om det här jätte livet har blivit svårt för mig.Jag kan inte vänta med att bygga mitt hus, för jag lärde mig att göra det själv när jag växte upp och tog den speciella storleken.
Jag kan inte vänta på att de ska mata mig eftersom min hunger var enorm och jag var tvungen att kunna producera tillräckligt med mat för att tillfredsställa det. Jag har inget tålamod för någonting. Men skulden är av liv, att när jag såg mig själv och väntade på att någon kom full av fingrar, talade: Gå dit och gör, du! Ensam! Jag var ... Jag kunde inte förvänta mig något eller någon, det var inte ett giltigt alternativ för mig.
Så jag stannade så här ... Jätte. Och jag skrämmer människor.
Andra följer mig eftersom hela denna storlek får dem att känna sig trygga. Vissa vill ta hand om mig. Men jag är en jätte, jag tror inte att jag kan låta dem göra det. Allt fel i livet som aldrig tillåts, alltid av fingret som säger: Gå dit och gör! Jag var Och det gjorde jag. Alltid ensam. Bara för länge nu att vara ensam. Det är bara att det inte betyder ensam, förstår du? Men jag gillar att ha ett företag när jag är ensam.
Ett företag som accepterar min gigantism. Varför tror någon alltid att jag är Alice och tar den krympande formeln?
Kommer du inte ihåg att hon krympte så mycket att hon gled genom nyckelhålet?
Jag vill inte glida ur livet. Jag ville inte heller vara en jätte. Men jag är ... Vänta en minut! Se där? Just där i den horisonten? Jag tror att det är en konkav spegel ... Hela mitt liv Jag trodde att jag var jätte ... Men jag är bara en person som projicerar en större bild av dig till livet. Hon (livet) respekterar mig nu ... Och gjorde mig jätte. Du vet inte att jag är reflektionen i en konkav spegel.
Vet inte att jag bara är en reflektion.
Vet inte att jag är ensam.
Du vet inte att jag är ... En vanlig person som rambling för henne, bara för att överleva.