Våra barn är - och samtidigt inte - förlängningar av oss själva. De är i den meningen att de ärva våra fysiska och psykiska egenskaper. och är inte i den meningen att hela inte är lika med summan av delarna, vilket gör varje individ en unik kombination som måste respekteras och respekteras.
Tyvärr är denna skillnad inte alltid så tydlig, och vissa föräldrar ser sina barn som en spegel där de vill se sig själva reflekteras identiskt. Resultatet? Frustration på båda sidor.
Observera det och lyssna på det
Idealet är att börja från barnets födelse, vi måste se det som ett unikt var, med egen identitet, värdigt att accepteras ovillkorligt. Att använda detta som en milstolpe är det mycket viktigt att notera vad dina naturliga lutningar är. Tycker han om att rita? Exponera honom för erfarenheter som stimulerar denna talang, till exempel att köpa böcker och teckningsmaterial, ta honom till konstutställningar som är lämpliga för hans ålder, skriva in honom i teckningskurser eller workshops ...
Det är också viktigt att ha en dialog med dina barn på för att hjälpa dem att räkna ut de bästa sätten att kanalisera sina talanger och intressen.
Att erkänna och lova dina färdigheter och prestationer är en värdefull stimulans för att blomstra och fräscha dina dyrbara naturliga gåvor. Ouppfyllda drömmar
Från en tidig ålder måste vi vara försiktiga att inte projekta våra egna ouppfyllda önskningar på barnen.
Det finns till exempel föräldrar som kanske har den frustrerade drömmen om att vara kända artister och vill förverkliga det genom sina barn. Därefter genomgår de en hård rutin av skådespelare, musik, dans, audition och andra klasser som inte motsvarar deras barns intressen, förmågor eller yrke. Men man kan inte permanent ändra naturens gång utan att det snart eller senare uppror.
Detta uppror kan ta många former, från ångestsjukdomar, beteende eller lågstadieprestanda, till drogmissbruk, depression och självmord, i de allvarligaste fallen. Och sanningen är att det inte finns något behov av så mycket lidande ... bara
låt det vara vad det vill vara, även om det inte är det du drömde för dig. Bättre, försök att kanalisera dina egna drömmar; historien är full av människor som inser sina drömmar och mål i alla åldrar. De hatfulla jämförelserna
"Han har samma grumpy temperament som sin farfar" eller "Han är identisk med mig, har ingen förmåga att tala" är exempel på vanliga uttryck som kan begränsa barns förväntningar på sig själva.
Och medan det finns likheter inom familjen, är det värt att sträva efter att markera vad som gör varje barn unikt och oåterkalleligt. På det här sättet kommer vi att stimulera den fria utvecklingen av sin fulla potential utan att behöva skämma ut det med externa modeller. Även om det är något cliché är det också sant att
barn inte hör till oss, de är bara ett privilegium som ges till oss för att vägleda dem tillfälligt, så att de uppfyller sitt unika uppdrag i denna värld. Så, som en liten låda överraskningar, låt dem utöva sina unika talanger en efter en, lita på dem och låta dem skapa sin egen väg ...