Vår sanna fiende är alltid oss själva.Vi förråder oss varje gång vi erbjuder ackord till möjliga rättereller dueller baserade på ständiga stridigheter och diskord, maskeras så ofta av den falska masken av vänskap. Men vad ligger bakom det? Bortsett från sanna känslor? Sanningens känslor kan maska oändliga missförstånd i smalande relationer. Vad som finns i det andra, som ibland, i de befintliga konflikterna, slutar med att ge oss en sådan känsla av obehag och generera meningsskiljaktigheter i relationer?
När går du utöver acceptabla gränser för en samexistens som kan vara harmonisk? När vi blir fulla av fingrar och trampar på ägg, vilket är allt annat än knäckt?
Svårighetsgrad är att förändra oss själva motsättningarna.Någonting händer när du inte hörs och ännu mindre förstås på ett rättvist och rättvist sätt. När frågan om överlevnad av ditt välbefinnande är dåligt och ökänt skakat.
Och då undrar jag:
Är vi så ful på insidan? Jag har anledning att tro att nej, även om vi alla har brister som kan tolereras helt. Men dumt, vi tror alltid att vi har rätt, är det inte så med dig? Så här är det med mig.Denna sanning är inte alltid oroad av verkliga fakta. Vi kan vara fel och också vara skadliga för universum som är parallella med vårt.
Låt arrogansen åt sidan, för att ge plats åt den verkliga verkligheten i fråga.Vi vet att när våra ego är duellerar spelar ingen roll vem som har rätt eller vem som är fel. Den stora frågan är att vi kämpar, och nu spelar det ingen roll för det verkliga motivet som har börjat börja den konflikt vi befinner oss i, och vi kan ha i oss säkerheten att vi vill att detta ska sluta omedelbart. Men varför stänger vi inte bara?
Varför låter vi den andra inte ha en liten anledning i denna oändliga och tröttsam kamp?
Kloka är de som vet hur man stänger av vid den rätta tiden,
som inte ger strängar åt den andra för att fortsätta argumentera effusivt i vårt känsliga organ med känslighet: vårt öra.
Vi vet att när våra sinnen börjar bli känsliga och när vår kropp bokstavligen börjar smärta, som signalerar att något inte längre är bra, är det dags att vi omedelbart slutar med den övervägande delen av felet i fråga. Vi håller oss
Det är väldigt ledsen att mata vår dag med något som förorsakar oss en sådan känsla av oro
. Vi är våra eviga partners, och vi tar med oss allt vi har hållit här, djupt inne i oss.
Ibland behöver vi bara tröstas av vår förståelse, så Gud vilar sina ömma händer på våra ansikten och får oss att tro att vi är viktiga för oss själva och för honom.Att livet är en skola och att vi är inskrivna i henne
Att vi bör ge ett våld för fred
, när det blir nödvändigt.Att avvisa några gånger betyder inte att vi inte kan lära oss mer försiktigt och med mer intelligens under det kommande året.Att så många saker är viktiga, men det viktigaste av allt är vad vi bär inom vårt hjärta. Och att det kommer att ta oss vart vi går i framtiden.Livet kommer alltid att lära oss, det räcker att vi för detta blir ödmjuka av de situationer som utvecklas för oss i det stora landskapet i livet. Må vi vara goda lärare för oss själva, tvivlar aldrig på våra medfödda förmågor, som kommer att sluta lägga ordning i de frågor som uppstår på den fruktbara vägen för vår odödliga tidars odödliga tid.
De komplicerade frågor som våren upp på eventuellt avslöja är det skede av studierna, möjligen permanent och kommer att visas, men det tar med varje ny erfarenhet, som alltid amadureçamos lite mer och kan avancera ett steg på den stora klättra av denna lovande skolan. Det hjälp vi behöver anländer när vi har möjlighet att lyssna med ödmjukhet, de lärdomar som möts denna stora mästare som är den andra. Be om skydd för dig och din, och du behöver aldrig glömma att vägen måste noggrant trampas av sig själva, och att livet är stor skola.
Vi måste gå vidare när konflikterna blir avskyvärda. Gör detta för oss och för andra, så att vi kan vara elproducent som bidrar till denna värld fortsätta för evigt.Låt oss veta att våra handlingar inte är förgäves;de passerar genom gåtan experiment som kommer att återspeglas i nya esperançares och kan så småningom bidra till höjning av flygningar som kommer mänskligheten utvecklas mer och mer.
Ingenting vi gör kommer att stoppas i tid:
allting utvecklas allt bidrar till världen flytta sina falanger.Låt oss göra det så bra spridning, strålar universum frön som kommer att gro en ny värld av fred och sanning, vilket gör alla framsteg. lyckligt lottade vi är, vi är levande former av sann kärlek, född av rör med nödvändig visdom, så att allt vi gör är enorma. Låt oss vara kärlek levande och genomskinlig, aldrig glömma att den stora segern är att kunna övervinna sig. Och för det är det tillräckligt att vi fortsätter mot inbördandet av detta djupa och lucidske skepp, det är vi.